skriver ett till inlägg. sitter och funderar på en hel del massa saker, och kommer fram till att jag har inte en aning om hur jag egentligen mår, och är nog därför som jag är som jag är. svårt att visa att man är ledsen, men när det tar över så kommer det bara - allt på en gång som ett enda vredes utbrott. det finns så mycket som jag gjort, som jag verkligen ångrar. men som jag inte kan göra någonting åt, .. broar som bränts. när jag väl fått rätsida på mitt liv, och börjat bygga upp en sorts grund för allt, så rasar det igen. försöker att hålla mig borta från allt känslomässigt, stanna inne under helger och i stort sett gömma mig. men inte ens det hjälper ju, allting blir ju bara 100x värre när det väl händer något. tänkte mig att det skulle bli en bra sommar, men den blev ju förstörd redan innan den ens börjat.
hade tänkt tillbringa all min tid med mange, men hur ska det gå om han inte finns där? att börja starta upp ett förhållande känner jag just nu, att jag nog inte orkar med. är så känslomässigt ostabil, så att ord inte kan beskriva det. att ha blivit sviken jämt och ständigt, och att leva efter andras premisser har satt sina spår. litar ju knappt på mig själv längre, och ska nu under sommaren börja bygga på förtroendet för mig själv. och i sinom tid kommer väl förtroendet för resten av er. men det finns ju vissa som man aldrig mer kommer att lita på, de som man haft så stort förtroende för.
men givetvis, undantag kan göras. om det känns rätt, vilket det kan göra ibland. :)
if you can here me, i regret every bad thing that i said.
please forgive me .
- peace.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar