det verkar som om det ändå blir skit av alltihopa. jag känner att jag verkligen inte vill gå transport, jag passar inte in. hade det inte varit för mina klasskompisar, så hade jag nog inte ens orkat med första året. det var en enorm press på mig, ett jävla tjat om att jag skulle ta mig in på inriktningen transport.. det gjorde jag. alla var jätteglada och tjoade på. men jag då? tyckte inte att det var någonting särskillt. och brukar man inte reagera på något annat sätt än att bara sitta och glo på ett papper när man får som man vill? .. det var nog inte det där som jag ville. och den kännslan har bara blivit större och större efter var dag under den här sommaren. det är inte rätt. men det spelar ju uppenbarligen ingen roll för vissa hur jag känner, så länge dom får sin vilja igenom. när jag säger vad det är jag egentligen vill hålla på med - hästar. får jag svar som : - fyfan vad löjlig du är, eller - gå du din förbannade hästutbildning, och bli ingenting.
vilka uppmuntrande små ord. otroligt. jag känner mig så otroligt ledsen ochj överflödig. jag kan inte ens få bestämma vad jag vill jobba med eller utbilda mig till. aldrig ett positivt ord om det som jag håller närmast hjärtat. istället får man en hel jävla massa skit. "det stinker häst, fyfan vad du luktar illa" . tacka fan för det, luktar du nå godare när du har varit och jagat i över en vecka? vill man sitta i samma bil som dig då? nej. men inte fan gnäller jag för det. jag är arg och ledsen. jag vet vad jag vill, men jag vet också vad jag aldrig kommer att få. fyfan för dig ibland, .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar