i förrgår kom mina nya barn hem till mig. Evert's Party Sock och Insert Sock. Ska bli jätteroligt att hålla på med storhästarna igen. Kanske till och med får tummen ur och börjar ta licensen också.. men det återstår ju att se. imorgon blir det att köra alla 3 prinsarna i alla fall. sedan lite julpynt både i stallet och hemma, för idag har jag inte hunnit med det då jag varit överallt annars istället.

självklart finns det saker jag kan störa mig på, väldigt många. men vissa saker stör mig mer än andra. till exempel människor som tror att dom själva tar hand om sina djur så mycket bättre än alla andra, då dom egentligen inte har en blekaste aning om vad dom håller på med. det är väl bara så att vissa ibland borde ta och stänga igen kakhålet och lyssna på andra för en gångs skull. nu har i och för sig denna människa försatt sin chans att få någon hjälp över huvudtaget av mig, så .. varsågod! klara dig själv så får vi se hur det går. ska bli väldigt intressant att se!



och sedan beröm till Rebb. Tack för att du förgyller min vardag jämt och ständigt, min fina ponny.
han har fått tid hos världens bästa tandläkare nu, så då blir det dragning av lite tänder och vaccination. :)

Barndomsvän.

Det blir den underbara Sanna Wikström. Vi träffades genom våra föräldrar, och hästar. På den tiden hade jag en häst vid namn Hangin On, en varmblodstravare som var väääärldens underbaraste och snällaste kille.. Mamma och hennes dåvarande karl Kjell hade just köpt ett hus i Selet och hade precis börjat göra det beboeligt när vi flyttade dit. Då var jag kring 7 år. I Selet känner alla varandra, och på något vänster så träffade jag Sanna. Vi var båda väldigt blyga men började ändå umgås. Hallå, vi hade ju båda samma intresse - hästar! Under åren så har vi umgåtts mycket, även om det varit riktigt dåligt nu de senaste åren. Men det kan man lätt ändra på. Sanna är en jättefin vän, och jag är glad att jag har henne i mitt liv.


Ja Sanna, jag stal en bild från din Facebook.

Min bästa vän.


Förutom Tobias, så finns Lisa. Vi har hållit ihop hela gymnasiet, och nu i sommar har vi varit isär. Hon har varit hemma i Arjeplog / Laisvallby och jobbat där, medans jag varit kvar här i Boden och jobbat på. Nu har hon äntligen kommit "hem" till Boden och jag har fått träffa min fnitter-lisa tillslut. Och allt var precis som förut. Lisa är en otroligt underbar kompis, och .. vi har nog inte haft en enda tråkig dag tillsammans. Även om vi haft våra små duster och saker och ting, så är det ingenting som hindrar oss från att vara kompisar.

Vad är en bästa vän för mig?

En bästa vän för mig, är en som man alltid har roligt med, kan prata med om allt, som håller hemligheter och som verkligen bryr sig om hur man mår. Det kanske går månader och år mellan de gånger man pratar med varandra, men så fort man träffas så är det precis som om man träffats dagen innan. Jag har hellre en bästa vän, än flera så kallade "vänner" som skvallrar bakom ryggen, ljuger eller totalt ignorerar en då man inte pratats vid under en veckas tid.

Min första kärlek.

Helst av allt vill jag inte ens minnas denna tid. Det är en av de hemskaste delar av mitt liv, då i stort sett allt höll på att rasa samman för mig. Denna människan var då i stora drag det enda i mitt liv som jag kunde lita på, trodde jag. Efter att blivit behandlad som en trasa i 3 år fick jag nog och slutade prata med honom. Han förstod inte vad han gjort, men inners inne visste han nog exakt varför jag bad honom dra "dit pepparn växer". Sedan dess har jag bara sett honom någon enstaka gång på ICA och vi hälsar knappt. Tänker ibland på saker jag kunnat gjort annorlunda, och det bästa hade varit om jag aldrig hade låtit honom komma in i mitt liv.

Min stora kärlek.

Tobias Juntto, en halvfinne som jag lärde känna i början av sommaren då jag jobbade på väg 97. Han är både min bästa vän som jag kan berätta allt för, samtidigt som jag är så kär i honom. När jag träffade honom var jag inte på "jakt" efter en pojkvän, eftersom jag varit utan i 5 år och klarat mig bra på egen hand. Men det klickade så bra, och han förstod att jag hade fullt upp med jobb och två hästar. Tyvärr är han bosatt i ensliga Haparanda, men på något sätt ska jag lura honom därifrån. Finns ingen framtid där för varken honom eller mig, och pendla emellan resten av livet är väl ändå ingen bra lösning. Och resten av livet, ja. Jag skulle nog kunna spendera resten av livet med honom, en otroligt lättsam människa som tycker om mig för den jag är. Och sen är han så otroligt snäll också. Sen om han vill leva resten av livet med mig, det vet man ju aldrig. Kan bara hoppas

Mina föräldrar & jag.

Min pappa heter Anders och min mamma heter Anki. Känns som typiska namn på föräldrar. Dock är dom inte helt som alla andra. Pappa är en riktig skojare, och ibland förstår inte folk som aldrig har träffat honom förut att han faktiskt skojar. Detta innebär alltså att han ibland ur rutten humor. Han jobbar som busschaufför och har gjort det i över 30 år, borde man inte vara less för länge sedan då? En busschaufför med glatt humör? Ja, det återstår att se efter att ett ex antal utländska människor över 40 år försökt åka på barnbiljett för att spara pengar. Mamma å andra sidan, är väldigt öppen av sig och ibland är det ingenting positivt för hon berättar historier om en som man helst bara vill glömma. Även hon jobbar som busschaufför (jippie..) just nu i LKAB gruva i Kiruna. Men hon har även varit lärare. Har en hyfsat bra relation till båda mina föräldrar, även fast man har sina duster.

Mina syskon & jag.

Ja, jag har ganska många syskon, fyra bröder och en syster - Magnus, Jonas, Mathias, Rickard och Karin. Jag är 8 år yngre än Karin, som är yngst av de andra, så jag är ett så kallat "sladdbarn". Mina syskon betyder jättemycket för mig, och jag är där så ofta som jag har tid - och råd! Jonas bor i Stockholm, Mathias, Karin & Rickard bor i Pite - eller rättare sagt i Rosvik och Magnus, han bor här i Boden. Karin och Mathias är de som jag umgås mest med, och vi har ofta samma uppfattningar om saker och ting. Vi alla gillar jakt, fiske och friluftsliv. Dock är jag den enda av oss tre som inte har tagit mig tid att ta jaktlicens. Jonas kommer upp 1-2 gånger per år och då försöker alla vi syskon att träffas. Den här sommaren hade jag dock ingen möjlighet att sluta upp tillsammans med dem, och att ha dom boende hos mig (som de gjort alla andra år ..) kändes jättejobbigt i och med att jag jobbade så pass långa dagar och de har 2 barn som lever rövare. Men hur det än är så älskar jag mina syskon, och kommer för det mesta väldigt bra överens med dem.

idag har jag inte gjort fullt så mycket som jag hade hoppats på att jag skulle. jag har mått ruskigt illa på förmiddagen och endast diskat och tvättat en tvättmaskin av ungefär 1000 .. okej, riktigt så illa är det inte men nog är det en hel del i alla fall. har varit så slarvig två veckor - och då blir det ett berg! och då man byter sängkläder 2 gånger i veckan får man kanske skylla sig själv (mer om det kommer det i inlägget om "Tvångstankar") och just det! idag har Rebb blivit riden för första gången, eller han har skrittat runt i paddocken med ryttare! så sjukt snäll hingst jag har och man ska nog aldrig sluta förvånas. Saga som är Linnéas 5 åriga dotter fick prova först, jag höll i Rebb och Linnéa i Saga. Han brydde sig inte ens. Provade inte ens titta bak på henne utan gick runt där som om han gjort den varje dag under en hel livstid! Efter en stund bytte vi av, då hoppade jag upp. Skrittade 3 varv i paddocken, och trots att tjocka jag satt där på knatade han runt med öronen spetsade och helt obrydd. Mitt fina russin .. Älskade lilla hingstrackare.

Fritid och intressen.

Ja, stallet är mitt intresse. Jag försöker att vara där så ofta jag kan för att pyssla med min lilla häst. Jag har honom här i Boden, i ett stall som är på Erikslund - ganska centralt och bra. Mikkelsgården heter stallet, och är egentligen ett ridstall. Det har funnits ridhus, men numer är det produktionshall för Swebo Bioenergy. Nu står det dessutom mest travare där, eller travmänniskor. Det är jag, familjen Svalenström, Linnéa, familjen Olofsson/Degerman samt några nyinflyttade som jag inte har en aning om vad de heter. På helgerna brukar jag åka iväg till Haparanda för att umgås med min pojkvän Tobias, som olyckligt nog bor där! Stackarn säger jag bara. Fast han vet själv inte att det är synd om honom för att han har inga tankar på att flytta därifrån! Mer om Tobbe kommer jag skriva i punkten "Min stora kärlek"

Presentation om mig själv.
Jag är verkligen inte bra på att presentera mig själv, för jag har svårt att säga någonting positivt om mig själv. Det är som när man söker jobb, man ska skriva ett personligt brev och vara självsäker och kunna peka ut saker som man verkligen gillar med sig själv. Eller om man sitter på en jobbintervju och dom frågar en konkret fråga - Linn, nämn 3 positiva sidor som du har, och nämn sedan 3 negativa sidor. Jag börjar automatiskt tänka på de negativa, direkt. Bra självkänsla? Hur som helst, jag är i alla fall en tjej på 19 år, fyller 20 år den 10:e januari 2012. Jag bor i min pappas hus tillsammans med min katt som .. faktiskt inte har något namn ännu och min gråhund Atos, som vi haft sedan han föddes för snart 8 år sedan. Ibland har jag även min pojkvän Tobias som inneboende men, det är tyvärr allt för sällan - enligt min smak i alla fall. Huset håller jag på med för fullt, då jag har tid! Har under flera års tid bara gått och tittat på hur det ser ut, men nu i sommar har jag tagit tag i det och målat, kastat, sorterat, möblerat med mera. Åter till mig själv då, jag har ett brinnande intresse för hästar, och främst travhästar - dom fascinerar mig! All denna kraft som kan komma ur ett sådant vackert djur, ja. Jag kan inte ens beskriva den känslan jag fick första gången jag fick åka med en häst vid 6-7 års åldern. Och än idag får jag samma känsla varje gång jag åker ut och kör. Jag känner LYCKA. Idag äger jag ett gotlandsruss på 2 år, han heter Rebb och han är en stor del av mitt liv. Är det någonting speciellt jag ska göra, så planerar jag alltid utifrån honom så att han inte hamnar i kläm. Mer om honom blir det i nästa punkt, Fritid & Intressen. Och ska jag berätta om mitt yrke, ja. För all del, för det är någonting jag är stolt över! Jag är utbildad yrkeschaufför - detta innebär att jag kör tung lastbil med tungt släp. Och det är jätteroligt, bra "kollegor" och de flesta uppskattar en i branschen. I sommar har jag varit med i en tidning bl.a där jag fått berätta om hur det har varit att jobba som nyutexaminerad chaufför och dessutom som tjej.

Jag är ingen direkt festprisse om man säger så! Någon gång då och då drar jag mig ut på stadens krog och umgås med mina vänner, även fast jag mycket hellre sitter framför tv:n och ser på en bra film, och då kanske man tar ett glas rött också.

Är inte den som gör sådana här test ofta .. Men tänkte att jag kan ju alltid prova på nu! Varje dag så kommer jag lägga ut ett inlägg, punkt för punkt. Börjar idag! :)

1. Presentation av mig själv
2. Fritid & Intressen
3. Mina syskon & jag
4. Mina föräldrar & jag
5. Min stora kärlek
6. Min första kärlek
7. Vad en bästa vän är för mig
8. Min bästa vän
9. Barndomsvän
10. Ett favoritminne
11. Något jag saknar
12. Något som får mig att gråta
13. En favoritlåt
14. Mina drömmar
15. I min handväska
16. Mitt/Mina sminktips
17. Min drömresa
18. En önskan
19. Min favoritplats
20. Mina förebilder
21. Något ångrar jag
22. Något som gör mig arg
23. Mina rädslor
24. Mina tvångstankar
25. Något som gör mig glad
26. 10 bra saker med mig
27. 10 dåliga saker med mig
28. Den här dagen för ett år sedan
29. Om jag blev miljonär
30. Så här ser mitt liv ut om 10 år

Kom på att jag glömt bort att lägga in filmen på Rebb sedan han blev longerad. Har den uppe på Gotlandsruss.ifokus men det är väl lika bra att jag lägger upp den här också! Som sagt, så är det fjärde gången han blir longerad och första gången med inspänning, och givetvis har han mycket kvar att lära. Men jag tycker att han är jätteduktig! Och sen, ursäkta min skakiga hand ..

Tänkte skriva ned några rader om mina mål som jag har för mig och Rebb år 2012. År 2012 ska vi debutera på travbanan, målet är att han ska få ett rekord på 2.30-2.25 och framförallt att han ska tycka att det är roligt att tävla. Förhoppningsvis ska jag ställa ut honom i den mån det går, tyvärr finns det ju inte så mycket utställningar här uppe i norr.. Så eventuellt blir det kanske att ta en liten tripp nedåt landet för att tävla och ställa ut. Blir nog ingen premiering nästa år, utan sparar det tills han är 4 år.



På träningsfronten ser det jättebra ut för Rebb. Han har blivit väldigt springvillig i skogen och tycker det är jätteroligt att träna tillsammans med andra hästar. Kondisen är på väg uppåt och kalaskulan till mage är på väg att försvinna.

har förresten hittat ett täcke som jag funderar på att köpa till Rebb så han slipper frysa i vinter.
Det hittar du här.

Tobias har varit hos mig i helgen, så det är därför det har varit lite dålig uppdatering. ber om ursäkt för det! har som vanligt varit i stallet flera timmar om dagen och tagit hand om Rebban. Måste säga att han gör mig stum den lilla pållen. idag har han fått på sig skor för första gången. som om han ens skulle bry sig att hovslagarn stod och spikade i hans hov? nejnej. han stod däremot och sov i gången.

måste bara passa på att skryta lite över mig själv nu .. idag blev det älgstek, potatis, sås och svartvinbärsgelé till lunch! och ja, givetvis hade jag lagat det själv!