Min första kärlek.
Helst av allt vill jag inte ens minnas denna tid. Det är en av de hemskaste delar av mitt liv, då i stort sett allt höll på att rasa samman för mig. Denna människan var då i stora drag det enda i mitt liv som jag kunde lita på, trodde jag. Efter att blivit behandlad som en trasa i 3 år fick jag nog och slutade prata med honom. Han förstod inte vad han gjort, men inners inne visste han nog exakt varför jag bad honom dra "dit pepparn växer". Sedan dess har jag bara sett honom någon enstaka gång på ICA och vi hälsar knappt. Tänker ibland på saker jag kunnat gjort annorlunda, och det bästa hade varit om jag aldrig hade låtit honom komma in i mitt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar